Detta förstår jag inte (3) Två sorters upplevelse i samband med Tarkovskijs film, Andrej Rubliov

Först såg jag filmen i Paris, i en vibrerande salong fylld av flyktingar från hela världen, där varje plågsamt avsnitt spelade på åskådarnas kroppar. Snart återsåg jag samma verk i Stockholm i en biograf är publiken kändes som frusen, stum. Vad betydde denna tystnad som jag upplevde som avvisande, kall? Var det munkdräkterna som tvingade fram en avstötning, var de bilderna och tankarna på Guds vrede som provocerade fram en vägran att kommunicera? (Ana Maria Narti, Extremismens förödande charm, sid. 119)