Boktips (3) Sándor Márai, Észters arv

(Översättare: Maria Ortman)

Boken illustrerar en hel världsordnings upplösning och död genom fokusering på en enda familjs sönderfall. Själva historien är enkel, men bakom de vardagliga händelserna ligger komplicerade spänningar som man inte talar högt om. Författaren är en fin psykolog. Hans skarpa blick avslöjar en samhällsklass öde genom att fånga avgrunden skapad av hämmade passioner och starka känslor nedtryckta av samtidens konvenans. Läsaren bevittnar hur huvudpersonens brist på karaktär leder fram till den slutliga katastrofen som drabbar hans familj. Hans arv visar sig vara lika med ekonomisk ruin. Tanken på Thomas Manns ”Huset Buddenbrook” ligger nära till hands. Det ovanliga med den här romanen är att det som i början verkade vara ett vanligt borgerligt familjedrama, stegras allt mer tills det endar i tragedi av allmängiltig karaktär.
Författaren föddes i Kosice, en stad som på den tiden tillhörde Kungariket Ungern och som nu ligger i Slovakien. Han lämnade sitt land vid kommunisternas maktövertagande. Följden blev att publiceringen av hans böcker förbjöds och han namn borttogs ur alla skolböcker och litterära översikter. Sándor Márai försvann ur den ungerska litteraturhistorien under ett par decennier. Efter korta vistelser i Italien, Österrike, Schweiz och Frankrike etablerade han sig i USA. Till sitt gamla hemland återvände han aldrig. År 1989 begick exilförfattaren självmord i staden San Diego.
Min teori (som inte behöver vara sann) är att Imre Kertész fick Nobelpriset i litteratur år 2002, delvis som ett slags kompensation för att Nobelkommittén hade missat att tilldela den till hans landsman som förtjänade det i minst lika hög grad.