Boktips (2) Gabriela Melinescu, Mamma som Gud

Denna bok är så vacker att den kan liknas vid en sidenväv. Längs dess sidor spinner författaren historier som silkestråd ur sig själv. Det är minnet av gamla händelser och bortgångna närstående personer som utgör tråden. Det kan handla om en sagolik morfar som visste allt om sidentillverkning och som köpte mark i södra Rumänien, där den urgamla traditionen att odla silkemaskar levde kvar. Det kan handla om en morbror som återvände hem från Stalingrad på kryckor. Han hade överlevt fasanfulla strider under andra världskriget, hade sårats i fötterna, men vägrat bli amputerad för att han inte ville lämna kvar några kroppsdelar i Sovjet. Det kan handla om bokhandlaren i Bukarest, vars bokhandel blev förstatligad av den kommunistiska regimen, det kan handla om den lärde Bibel, sonen till en koschers slaktare, det handlar i första hand om Gabriela Melinescus mamma. Författaren skriver att alla dessa människor ”försvann som fysiska personer, men minnet av dem blev till fantasi- liksom vatten avgår som ånga”.
Romanen Mamma som Gud är just en sådan fantasiprodukt, insvept i en lyrisk språkdräkt som, även när den rör ohyggliga händelser (som kulturrevolutionen i Rumänien år 1971, landets kollektiviseringskampanj eller judarnas utrotning i Moldavien under andra världskriget), bevarar silkematerialets ypperliga kvalitet. Det märks att Gabriela Melinescu är poet till sitt väsen. Från bokens omslag får man klargörande upplysningar om hennes beundransvärda karriär som sådan; både i hemlandet Rumänien och i Sverige.
En bok översvämmande av insikter värda att väljas ut som valspråk. Som det här till exempel: ”En människa får inte dö förrän hon har blivit en fullbordad berättelse.” I Gabriela Melinescus roman verkar det som hennes mamma har lyckats med denna bedrift.