Hängivenhet, trohet, kärlek, offervilja och alla de andra ädla känslorna kan göras till en plattform för maktutövning. Detta är en av de stora farorna i alla rörelser.
Varje människas rättigheter, äganderätt och frihet, förenar oss över etniska skillnader, klasser och nationsgränser. Friheten, inte gemensam underordning under stat eller överhet, är grunden för social gemenskap. (Thomas Paine)
Inget parti kan lämna garantier för att infria alla sina vallöften eftersom det politiska spelet kräver kompromissar. Därför är det bättre att rätta sig efter partiernas värdegrund: vad vägleds ett parti av, vilka idéer drivs det av? Då kan man lista ut vilket parti som kan tänkas ha de bästa förutsättningarna att infria sina löfte.
Mellan dessa två finns en basal motsättning. Frihet kan mycket väl resultera i hög välfärd och relativt jämn inkomstfördelning. Men eftersom fria människor kommer att ha olika förutsättningar, göra olika val och av olika anledningar lyckas olika väl med vad de tar sig för, så kommer deras liv att vara olika. Det går inte att bevara varje människas frihet att leva för sin egen lycka om slutresultatet ska dikteras eller korrigeras. (Thomas Paine)
En prioritering av välfärd över äganderätten innebär att någras arbete ska tillgodose andras önskemål, istället för deras egna. Frihetsinskränkningarna som krävs för lika utfall, de som slentrianmässigt kallas rättvisa, i själva verket är djupt orättvisa. Skatter och restriktioner straffar människor för att de gör bruk av medfödda förmågor och talanger, bara för att andra inte har dem, eller väljer att inte utveckla dem. Bara genom att motarbeta människors begåvning, framgång och prestationer kan ett samhälle göras ekonomiskt jämlikt på politisk väg. Det är varken moral eller rättvisa (Ayn Rand)
I övrigt tycker jag, precis som David Nyström att gammaldags katederundervisning skulle nog funka hyfsat utan att elever behöver visa sitt ansikte, men nutida pedagogik lägger större vikt vid grupparbeten och att elever samarbetar med varandra, inte bara lyssnar på en lärare. Den viktiga personliga, psykologiska kontakten mellan lärare och elever och mellan elever i grupparbete försvåras så kraftigt att det inte fungerar om någon bär burka eller niqab.
Och så min fråga: Ska staten bestämma om det ska vara tillåtet eller förbjudet att bära burqa och niqab i skolan, eller ska man ha ett mer decentraliserat beslutsfattande?
Politik handlar inte främst om att fatta beslut, utan om att bearbeta samhällsproblem genom tankeutbyte mellan människor, där deras värderingar får påverka ställningstagandena, inte bara det som ses som ett slags objektiva fakta. (Bengt Göransson – Tankar om politik)