Boktips (6) Ana Maria Narti, Extremismens förödande charm

Detta verk, som bär undertiteln ”Berättelser från Rumänien, Sverige och hela världen”, är en blandning av minnesbok, journal och politisk essä. Författaren, uppvuxen i Rumänien, har flyttat till Sverige i vuxen ålder och blivit riksdagsledamot som representant för Folkpartiet. Hon berättar om chauffören som hade varit medlem av den hemliga polisen, Securitate, men hoppade av därför att han inte orkade vara med vid de regelbundna avrättningarna och när liken slängdes ut på Bukarests gator. Hon berättar om lokföraren som vägrade köra tåg efter att ha arbetat 50 timmar i sträck och som dömdes till livstid som sabotör. En annan episod handlar om en före detta officer som hade klarat sig under hela kriget men som vid återkomsten drabbades av hemtraktens svält. I desperation hade han en dag fallit på knä inför Stalins porträtt och bett en bön om bröd till sina barn. Även han fick en livstidsdom för detta.

När Ana Maria Narti framställer det nya livet i Sverige, skriver hon om flyktingskapets trauma och smärta, om längtan, förtvivlan och skulden som präglar immigrantens liv. Hon skildrar exilmänniskans förvirring och svårigheterna med att kunna utöva sitt yrke. Författaren ville förstå hur man kunde närma sig svenskarna, hur man skulle kunna komma in i sitt yrke – att skriva och undervisa om teater och film. I detta syfte tog hon kontakt med institutionerna på Stockholms universitet. Hon ville doktorera, men den hårda svenska högskolebyråkratin placerade henne bland nybörjare, trots att hennes dokument visade att hon inte bara hade avslutat sina studier, utan också undervisat på högskolenivå.

En stor del av boken ägnas åt det fenomen som Bukovski kallade ”trancetillstånd”: de västerländska intellektuellas beundran av kommunistdiktaturen i öst. AM Narti noterar att, precis som en gång fascisterna och kommunisterna, dagens rasister och muslimska terrorister är offer för intoleransens frestelse och myternas makt. Hon urskiljer gemensamma drag av dessa myter. Hennes övertygelse är att världspolitiken kommer att skapa en stadig grund för försoningens globala samhälle först när principerna som försvarar mänskliga rättigheter erkänns av alla som universella principer, när motståndet mot både fanatism och moralisk relativism tydligt talar om det goda och det onda. Hon hoppas på att hennes vittnesmål främjar idén om det andliga motståndets makt.

År 2006 vistades AM Narti två månader i Kanada, där hon fick glimtar av en migrationspolitik som lyckats mycket bättre än de flesta europeiska politiska program. Hon ägnar 15 sidor för att kortfattat beskriva allt vad som fångade hennes nyfikenhet därborta. En av AM Nartis slutsatser är att politiken kan bli en drog. Och den som blir beroende av denna drog har lätt att offra vad som helst för att gå vidare. Hennes råd är att, den som känner att man är på väg in i en kamp där allt är tillåtet, bör släppa taget, ta en paus och lämna arenan.

Är man intresserad av sovjetkommunismens avarter blir man rikligt belönad när man tar del av en mängd berättelser om den tiden när författaren var ”bergtagen” d.v.s. de tio åren då hon levde under kommunistisk förtrollning.

Sagt om... (4) Socialliberalism

Det ställer upp för de bortglömda och maktlösa men vägrar bygga enorma byråkratiska system. Det är en politik som litar på människornas kraft, initiativ och handlingslust. Den svenska segregationen har sona rötter i den goda viljan, i vänsterns dröm om ett system som ”tar hand om de svaga”. Den offentliga sektorn – det som socialdemokratin och vänstern kallar för det starka samhället – strävar efter att lösa alla problem uppifrån och spela rollen av trollkvinna och jultomte på samma gång. Men de bortglömda och maktlösa ska inte tas om hand, de behöver många möjligheter att ta makten över sina egna liv. Socialliberalerna kan ge dem redskap så att de själva kan utforma sitt aktiva liv. Det starka samhället bör bli det öppna, skapande samhället.
(Ana Maria Narti, Extremismens förödande charm, 2011, sid. 213-214)

Detta förstår jag inte (3) Två sorters upplevelse i samband med Tarkovskijs film, Andrej Rubliov

Först såg jag filmen i Paris, i en vibrerande salong fylld av flyktingar från hela världen, där varje plågsamt avsnitt spelade på åskådarnas kroppar. Snart återsåg jag samma verk i Stockholm i en biograf är publiken kändes som frusen, stum. Vad betydde denna tystnad som jag upplevde som avvisande, kall? Var det munkdräkterna som tvingade fram en avstötning, var de bilderna och tankarna på Guds vrede som provocerade fram en vägran att kommunicera? (Ana Maria Narti, Extremismens förödande charm, sid. 119)

Sagt om... (4) Integration (2)

Att inte längre behandla minoriteter enbart som offer, att se dem som vitala enheter i kampen mot intolerans, och att bidra till att dessa grupper tar makten över sina liv, är avgörande. Försök som initieras och leds av de arbetslösa själva är absolut nödvändiga för en demokratisk politik som är i stånd att besegra diskriminering och intolerans. (…) För det första behövs det en finansiering som skapar grund för självständiga initiativ, ekonomiskt ansvar och någorlunda kontinuerligt arbete med konkreta yrkesfrågor. Pengar behöver då slussas direkt till de grupper av högutbildade långvarigt arbetslösa invandrare och svenska som vill och bevisar att de kan sätta igång egna metoder för bekämpning av arbetslöshet. (Ana Maria Narti, Extremismens förödande charm, 2011, sid. 256)

Sagt om... (3) Integration

Ett riktigt demokratiskt samhälle osynliggör inte kompetens och kunskap från andra kulturer. I skolor, högskolor, inom vård och omsorg, i konsumentpolitiken och i relation till småföretagare med bakgrund i andra kulturer finns utrymme för skapande aktiviteter grundade i en dubbel kulturell kompetens. (…) En systematisk uppvärdering av flerspråkigheten och den dubbla kulturella kompetensen på arbetsförmedlingarna och i vuxenutbildningen skulle ge starka impulser till det svenska arbetslivet. Praktiskt inriktade kurser och vägledande program som kompletterar de utländska akademikernas kompetens med specifika yrkeskunskaper nödvändiga i Sverige skulle leda till effektiv integration. (Ana Maria Narti, Extremismens förödande charm, 2011, sid.256)

Handboken (7) Om maktkoncetration.

Maktkoncentrationen hos osynliga grupper i politikens kulisser kan inte på något sätt inspirera en sund relation med partimedlemmar och väljare. Denna maktkoncentration leder också oundvikligt till vänskapskorruption. (Ana Maria Narti, Extremismens förödande charm)

Boktips (5) Lars Rambe, Sölve Dahlgren, Ann Ljungberg Lyckas med bokutgivning

Vad kan en som hyser författardrömmar, göra när just har skrivit färdigt sin bok och vill publicera den? Man skickar den till ett förlag förstås. Men vad kan man göra när ens manus blir refuserat gång på gång trots att man är fast övertygad att det är bra? Svaret hittar man i denna nyutkomna bok skriven av en svensk författartrio som äger stor erfarenhet och breda kunskaper om bokbranschen. Den som tror på sin boks värde och är beredd att anstränga sig lite får här ovärderlig hjälp. Steg för steg ledsagas läsaren längs bokens väg från manusstadiet till bokhandels disk/skyltfönster.

I avsnittet som rör bokens färdigställande får läsaren upplysningar om bokens redigering och utformning, om dess omslag, inlaga, tryckning och distribution. Kapitlet om marknadsföring innehåller massor av tips om en rad aspekter som man inte alltid tänker på. Det kan gälla kontakterna med tidningarna, recensionerna, annonseringen eller lanseringsfesten. I frågan om säljandet får man värdefulla råd om olika distributionsmöjligheter vid sidan om den klassiska bokhandeln. Det kan vara nätbokhandel, bokklubbar, varuhus m.m.

Olika alternativ presenteras kortfattat, fördelar och nackdelar vägs hela tiden mot varandra så att läsaren får en så fullständig bild om bokmarknaden som möjligt. Man blir varse hur viktigt det är att ha en utgivningsplan, att skapa en författarplattform eller en medialista till exempel; hur man genomför en gerillamarknadsföring, vad en marknadsbudget innebär och vilken betydelse författarens hemsida har för bokens distribution.

Det som gör boken extremt användbar är dess saklighet, aktualitet och överskådlighet. Författarna serverar sina upplysningar direkt, utan att omsvepa dem i en massa tomt prat. Bokens olika avsnitt är så pedagogiskt och logiskt upplagda att man snabbt hittar sidan som tar upp ämnet man är intresserad av. Författarna ger värdefulla insikter om de allra senaste tekniker som existerar idag. Desktop publishing är endast en av dessa.

På bokens sista sidor dyker det upp ytterligare några överraskningar. En av dessa är en lista med användbara hemsidor där man kan hitta flera tips om bokutgivning. En annan är raderna där författarna avslöjar ”den tredje vägen” mellan att ge ut på förlag och att välja egenutgivning. De påstår att detta alternativ minskar riskerna och ökar debutantens chanser att nå en bred publik. Oavsett vilken väg man väljer att gå jag antar att denna manual kommer att hjälpa många själar med författarambitioner.